Kom!

När vi betraktar de sju inseglen och Uppenbarelseboken överhuvudtaget får vi komma ihåg att det är en tröstens bok. Guds folk får genom profetians ord se in i framtiden, i enlighet med vad den Helige Ande förklarar av bokens bildspråk. Ett Guds barns livsöden här nere vilar i Guds goda händer och frälsningen vid vägens slut är i Jesu trygga händer. ”Han ger här nere vad jag behöver och frälsningen blir också över.”

Jesus talade i liknelser till folket, men för sina egna förklarade han också liknelsernas betydelse. Mitt eget förstånd räcker inte till att uttyda dessa bilder. Jag tror att Gud under olika tider uppenbarar vad han ser för gott. Det är inte meningen att vi skall ha en exakt kronologisk berättelse för jordens framtid där vi kan sitta och pricka av vad som hänt och förutspå vad som kommer som följande.

Bokens budskap är ändå att tiden är nära och att Jesus kommer både snart och plötsligt. Bibeln vittnar ändå om att Gud inte gör något innan han uppenbarar det för sina tjänare profeterna. Profeten Amos skriver: ”Blåser man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den? För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna. När lejonet ryter, vem skulle då inte bli rädd? När Herren Gud talar, vem skulle då inte profetera?

Vi har alltså att göra med en hemlighet som Gud velat uppenbara för sina tjänare profeterna. Hebreerbrevets författare skriver: ” I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord.

Jag tror att allt Guds ord har en betydelse och är nyttigt att studera till lärdom, tuktan, tröst och även vägledning under svåra tider. I profeten Daniels bok bär det sista kapitlet överskriften den sista tiden. Där står det skrivet:”På den tiden ska Mikael träda fram, den store fursten som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.

Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken. De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.

Men du, Daniel, ska gömma dessa ord och försegla bokrullen till den sista tiden. Många ska forska i den och kunskapen ska bli stor.”

När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden. En av dem sade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten: ”Hur länge dröjer det innan slutet kommer med dessa märkliga ting?” Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: ”Efter en tid och tider och en halv tid, när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas.”

Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: ”Min herre, vad blir slutet på allt detta?” Då sade han: ”Gå, Daniel, för dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden. Många ska bli renade och tvättade och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det. Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1 290 dagar. Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar.

Men gå du bort tills slutet kommer. Sedan du har vilat ska du uppstå och få din lott vid dagarnas slut.”

I en tid av begynnande nöd betraktar vi ett allvarligt Guds ord. Varken jag eller läsaren vet hur lång tid vi har att tjäna Gud på den här jorden. Men det vet vi att vi skall få tjäna honom i Evigheten. Det vet vi också att Jordens framtid och varje människas framtid vilar i Jesu goda händer. När det första sigillet, eller ett av sigillen bryts hör Johannes en röst som låter som åskan säga ”Kom!”

Vem kommer? Vem väntar vi på?