När ett av sigillen bryts häver en av de sju väsendena upp sin röst och rösten låter lik åskan. Detta ena sigill är på något vis höljt i dunkel. Det sägs inte ens direkt att det skulle vara det första. Inte ens varelsen vars röst låter lik åskan beskrivs tydligt. Det sägs endast att han är en av de fyra.
De fyra varelserna hade en speciell uppgift där vid tronen. Dag och natt säger de utan uppehåll: "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."
Bibeltolkare har i den vita hästen sett en bild av evangeliets segertåg, Kristus själv, falsk lära eller antikrist. Jag vill inte spekulera eller pressa fram en tolkning.
Men ryttaren hade en båge, han blev given en segerkrans och han drog ut för att segra. Tidigare hade Johannes hört att Jesus hade segrat och därför kunde han öppna bokrullen med dess sju sigill.
I en sång sjunger vi att "segra skall hans verk på jorden." I en annan sång att i hans seger har vi mod, livet har vi i hans blod.
Inför bilden av ryttaren på den vita hästen får vi vara vid gott mod. Då vi håller fast vid Herren Jesus och den frälsning han genom sitt blod berett för oss kan vi utan fruktan fortsätta att betrakta de sju bilder som bibelns budskap målar.
När jag ibland blir ängslig brukar jag påminna mig om budskapet som öppnandet av det sjunde sigillet ger: Då får Guds tjänare profeterna, de heliga och dem som vördar Guds namn sin lön. Den som håller ut till slutet blir frälst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar