De sju sigillen som Jesus öppnar

Tankar den här dagen

Utgående från min förra skrivelse lämnade det i mitt sinne att Jesus går bort för att bereda rum. Hur bereder Jesus rum i himlen, eller för den nya himlen och jorden som vi enligt Guds löften ser fram emot. När Johannes blev kallad att komma dit upp för att se vad som måste ske efter detta var det märkliga saker han såg angående jorden.

Men i himlen däremot prisar man Gud som har skapat allt. Genom hans vilja kom det till och blev skapat. Paulus som också blivit uppryckt till den tredje himlen vittnar om att Gud skapat genom Jesus och till Jesus. Han hörde där ord som ingen människa kan eller får uttala.

Johannes fick se och han skulle också skriva ner vad han såg. Min tanke räcker inte riktigt till när jag förstår att Johannes såg in i Evigheten. Där tickar inte klockan sakta eller långsamt, där är tiden ingen begränsning. Alltså det finns en evighet och ur den evigheten träder Jesus på Guds befallning ännu en gång synligt fram för att skapa nya himlar och en ny jord för de rättfärdiga.

De tankar som kom i mitt sinne utgående från bibelordet den här morgonen är att Gud bereder rum också då och medan han öppnar bokrullen med de sju sigillen. På jorden måste det ske saker innan Gud skapar nya himlar och en ny jord. På jorden måste det ske saker för att skaran skulle bli fulltalig.

Om jag använder en term som vi nu mycket bra förstår. På jorden måste det för syndens skull råda undantagstillstånd för att Guds vilja skulle kunna ske. Då tänker jag att för att de utvalda skulle bevaras.

Vi tar ett annat exempel. Tänk vilken energi och vilka resurser många kyrkor de senaste åren lagt på att bereda rum för välsignelse av det som Guds ord inte tillåter.

I Israels barns lovsång på den andra sidan röda havet ingår orden: ”I din stora höghet slog du ner motståndare, du släppte lös din glödande vrede, den förtärde dem som strå. Av din näsas fnysning dämdes vatten upp, böljorna reste sig som en mur, vattenströmmarna stelnade i havets djup”.

Gud förmår stoppa syndens framfart och han gör det också. Då Gud i nådens tid släpper lös sin vredes redskap, svärdet, pesten, svälten och de vilda djuren är det väl främst för att kalla människor till frälsning.

För ett Guds barn har Jesus burit Guds vrede över synden. ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” Men de som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Paulus skriver också om den här tidens lidanden: ”Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas.”

”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.” Vidare skriver Paulus:  ”Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda?

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Mitt i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Inget skapat kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Om Gud så vill och ger krafter därtill skall jag i helgen utgående från Nåden i Kristus Jesus betrakta de sju sigillen som Johannes i förtid, eller i evigheten såg Jesus öppna.

Ha en välsignad dag under Nådens sol!