Solen som en profet, en sabbatsvila

När Lammet bröt det sjätte sigillet blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt. Ordagrant betyder det en tagelsäck, en grov svart dräkt som bars av sörjande, av profeter och botpredikanter.

Jag har med förundran betraktat solen den här veckan. Den har strålat så skönt och klart över en allt mera öde jord. Hos mig har det väckt många tankar. Jag kan inte beskriva känslan.

Men solen strålar som en bild av nåden. Som en påminnelse om att det som Gud skapat är gott. Solen strålar som en påminnelse om att än finns det en värld. Den lever trots makter av död och fördärv. För människan finns det en räddning ovanifrån, Guds enfödde son.

Skapelsen har suckat och våndats. Det har varit bränder, slagregn och orkaner. Men nu har det en tid varit så stilla. Så milt har solen gett sitt sken.

I Bibeln är 6 människans tal. Den välfärd och trygghet som människan skapat och som blivit en avgud svajar och skakar. Globalismen, det Babels torn som skulle ena och rädda människan är som bortblåst då gränserna står stängda.

På några få dagar är allt förändrat. Gud talar mäktigt men ännu nådefullt. Ännu får vi tro att sådd och skörd fortgår, om än hela jorden verkar gå in i en sabbatsvila, ett sabbatsår, men ett tomt och ensligt sådant.

Hebreerbrevets författare skriver: "När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade.

Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila. Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.

Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.

Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad. Därför bestämmer han på nytt en dag, i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.

För om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.

Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina.

Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.

Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars."