"Trösta, trösta mitt folk!
säger er Gud.
Tala till Jerusalems hjärta
och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess skuld är försonad,
och att det fått dubbelt igen
av Herrens hand
för alla sina synder.
En röst ropar i öknen:
"Bana väg för Herren,
gör vägen rak i ödemarken
för vår Gud.
Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark ska jämnas,
kuperat land bli slät mark.
Herrens härlighet ska uppenbaras,
alla människor ska se det
tillsammans,
för Herrens mun har talat."
Hör, någon säger: "Predika!"
Och en annan svarar:
"Vad ska jag predika?"
"Allt kött är gräs,
och all dess härlighet
som blomman på marken.
Gräset vissnar,
blomman faller av
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
Gräset vissnar,
blomman faller av,
men vår Guds ord består för evigt."
Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem,
du glädjens budbärarinna,
höj din röst med kraft!
Höj den utan fruktan,
säg till Juda städer:
"Se er Gud!"
Ja, Herren Gud kommer med kraft,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.
Han vallar sin hjord som en herde,
han samlar lammen i sina armar
och bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram"
Jesajas budskap är innehållsrikt: Ett Guds barns synder är försonade. Ett Guds barn har fått dubbelt igen och får leva det nya livet i Kristus.
Som människor vill vi hålla fast vid det gamla. Vi vill inte tro att livet här på jorden är förgängligt för syndens skull. Vi vill inte tro att krafterna avtar.
Mitt i allt detta får vi gripa tag i Guds ords löften. Medan människans tid på jorden är begränsad är Guds ord evigt.
När Gud med kraftig hand drar mattan under fötterna på en hel värld får vi noggrant lyssna vad han vill säga oss.
Ja vad vill den gode Herden säga, han som vallar sin hjord och bär de små lammen i sin famn?
Förtrösta på Gud! Jesus har segrat. Om än allt vacklar så står hans fridsförbund fast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar