Paulus skriver i slutet av sitt andra brev till Timoteus: "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst."
Paulus var inte ännu framme vid målet. Hur kan han då skriva så? Tar han inte ut segern i förskott?
Har du tänkt min vän som kämpar i tron att du får segerkransen samtidigt med Paulus vid Jesu återkomst.
Vi talar om uppståndelsens härliga morgon. Vi talar om återlösningens dag. Vi ser fram emot att få förvandlas vid Basunens ljud vid Jesu återkomst.
Ingen av oss vet när och på vilket sätt den jordiska kampen tar slut. Vi behöver inte heller bekymra oss däröver.
Det är nåd att få älska Jesu återkomst. Varje morgon är vi ett steg närmare målet och segerkransen vi trosvisst ser fram emot, förlitande på att på grund av Jesu rättfärdighet blir även vi en dag krönta.
Tider och stunder har Gud inte uppenbarat för oss. Många bär vi ändå på en aning att Evighetens sabbatsmorgon inte är så långt borta.
När vi för några dagar sedan vid 6-tiden körde genom Himango hörde vi klockans klang, om än det var endast en ton som nådde in till bilen. Själv registrerade jag inte riktigt klangen då jag inte väntade mig höra den just då.
Jag såg inte heller att klockstapelns dörr stod vid öppen, då jag koncentrerade mig på att köra hemåt.
Kyrkans klockor kallade. Det var helgmålsringning på jorden.
Vi har nu idag så mycket vi får vara tacksamma för. Många onödiga eller tunga funderingar har Gud i sin allmakt avblåst.
Nu vill han handgripligen rikta vår blick mot det viktigaste. Visa oss Herre dina vägar. Ge oss krafter att redligen kämpa. Sätt du oss Herre på de platser du förberett för oss var och en.
Herre på dig väntar vi. På dig förtröstar vi..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar