O Väldiga Nåd!

Sedan Johannes hört stormännen och de mäktiga, slavar och fria, samt jordens konungar be klipporna och bergen skyla dem för Lammets vrede vänds blicken.

Johannes ser en jord där det är vindstilla. Änglarna håller vinden tillbaka. I öster ser han en ängel stiga upp med den levande Gudens sigill.

Över jorden ljuder en stark änglaröst. Änglarna med makt att förstöra jorden får en befallning. "Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"

Vilken mäktig bild. Över en jord som håller andan går ett påbud om att Guds sigill skall fästas på Guds tjänares pannor. Den Helige Andes sigill i hjärtat skall fästas på pannorna. Gud rustar sitt folk för vad som komma skall.

I Anden kan vi höra en annan skara ropa till bergen och frimodigt vända sin blick mot Gud. Och rösten är inte fylld av fruktan utan av förtröstan.

"Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?

Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.

Inte låter han din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.

Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.

Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.

Solen ska inte skada dig
om dagen,
inte månen om natten.

Herren ska bevara dig
från allt ont,
han ska bevara din själ.

Herren ska bevara
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid."

Nog har vi en mäktig Gud!