Själens längtan efter Gud

I Psaltarpsalmen för dagen utrycker en av lovsångarna, en av Koras söner sin längtan till Gud:
"Som hjorten längtar till vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud.

Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram
inför Guds ansikte?

Mina tårar är min mat
dag och natt.
Ständigt säger man till mig:
"Var är din Gud?"

Jag utgjuter min själ
och minns hur jag gick
bland folket,
hur jag vandrade med dem
till Guds hus,
med jubelrop och tacksägelse
i skaran av högtidsfirare.

Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.

Min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land
och på Hermons höjder,
på Misars berg.

Djup ropar till djup
i dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
sköljer över mig.

Om dagen sänder Herren sin nåd,
och om natten
är hans sång hos mig,
en bön till mitt livs Gud.

Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå sörjande,
trängd av fiender?"

Det är som att man krossar mina ben
när mina fiender hånar mig
och ständigt frågar mig:
"Var är din Gud?"

Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud."

Liksom lovsångaren får vi också tro att vi ännu en dag i skaran av högtidsfirare skall få gå till Guds hus..