Rosor och törnen

"Tack för rosorna vid vägen, tack för törnen ibland dem." Liksom livet som ett Guds barn är förunderligt är Bibeln en förunderlig bok. Det går inte riktigt alltid att skriva om Ananias och Safira, om Stefanus.

Ibland måste åtminstone jag betrakta Bibelns budskap på avstånd, men med vördnad och förundran. Guds vägar är inte alltid raka när vi ser på dem och betraktar med jordiska ögon.

Apostlagärningarna är en förunderlig bok där vi kan känna hur den Helige Ande styrt Lukas penna då han tecknat ner vad han hört och sett och upplevt.

Petrus kunde se hur Satan hade fyllt Ananias hjärta. Ananias hade ljugit för den Helige Ande. Han hade smusslat och när han ställs inför Honom som har ögon som eldslågor faller han död ner.

Varför finns en sådan text i Bibeln? Jag förundras men förstår att den måste vara med. Gud som skapat människan ser och vet mera än vad vi ser. Det finns en himmel. Det finns ett helvete.

Jesus är vägen till himmelen och han är så god, så ren och helig, så stor och så sann. Utanför den vägen är det mörkt och där får människan skörda vad hon sått, död och förgängelse.