Hebreerbrevets författare skriver: "I tron levde Abraham i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.
Författaren sammanfattar de forna heligas liv med orden: "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som säger så visar att de söker ett hemland."
Jag skrev för någon dag sedan om att världens folkslag uppmanas att söka sig till sina hemländer. Nu har det visat sig att samtidigt har man varit ovarsam och tagit smittan med sig.
När Guds folk av Anden i olika tider uppmanas att tänka på och söka sig till sitt hemland, eller himlen renar de sig. Skriften sammanfattar det med orden: "och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig."
Psalmdiktaren skriver: "Den enda sanna helgelse, den får vi med vår frälsare." I livet i väntan och förtröstan på Jesus bär vi syndens smitta men den avkläds och den nya människan som är Kristi brud är renad från syndens smitta: "Fri från synden är Kristi brud, uti himlen jag får min vita skrud."
I kväll ser jag fram emot att få dela glädjen i Herren med de gamla på Pederheim. Jag kommer inte att kunna se dem, men är övertygad om att Guds ord ändå når fram. För Jesus är stängda dörrar och avstånd inget problem.
Därför kan vi nu också likt trons fäder och mödrar leva i löfteslandet i hoppet om ett snart återseende.
Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar