Prästen är doktor och har forskat om eskatologi, alltså läran om den yttersta tiden. Skrivelsen avslutas med att prästen gläds över att få förvalta ordet och sakramenten i den världsvida kyrkan. Präst dräkten känns bekväm och den känns som min.
Hela berättelsen känns som en nidbild, ja rent av som ett skämt. Jag tänker på Honom som blev historisk i Betlehem. På Jesus som lät sig födas som människa i det lilla stallet av jungfrun. Jag tänker på Jesus som blev korsfäst utanför Jerusalem. Jag tänker på Jesus som steg upp till himlen från Oljeberget i Jerusalem.
Han nämns förstås inte i berättelsen. Det är ju förstås naturligt för det är ju inte Jesus som alla knän skall böjas för som skall upphöjas i texten.
Han som säger: Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta ville jag inte samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna! Men ni ville inte. Nu ska ert hus lämnas åt er själva.
Jesus säger:" Se till att ni inte blir vilseledda. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Följ dem inte!"
Man kan tydligen komma till många olika slutsatser när man studerar eskatologi. Men ordet vill man förvalta.
Kanske någon tycker att det här inlägget är elakt. Visst känns det elakt. Jag vet att Jesus älskar både prästen och journalisten. Men ibland känns det så konkret att nu talar stenarna. En kyrka som inte upphöjer Herren Jesus är Antikrists kyrka. Så mycket vet jag också om judendom och islam att när du för en respektfull dialog med dem måste du förkasta skriftens Jesus.
Vad finns då kvar- Inget! Även den här artikeln i ÖT borde vara en väckarklocka. Signalen är redan gäll.
"Men akta er för att tynga era hjärtan med festande, rus och livets bekymmer så att den dagen plötsligt drabbar er som en snara, för den ska drabba alla som bor över hela jorden. Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar