Det är alltid en kamp att föra ut det glada budskapet. Visst
är budskapet så gott och ljuvligt att vi vill dela det med andra, ja med hela
världen. Mellan varven arbetar jag med min bok. Det känns som en kamp mot tiden
och en kamp om tiden.
Motståndet är hårt. Medan jag skriver de ord som jag känner
att Gud ger mig och så som jag tror möter jag det ena och det andra. Ibland får
jag känna all världens tvivel och sedan bereder Gud små korta himmelska stunder
då jag själv får ny styrka och kraft. Ibland får jag radera och tugga vidare på
budskapet. Ibland blir det också fel, i texten kan det finnas något som skymmer
Kristus.
Författaren måste bli mindre och Jesus större. Inför Jesus
skall ju alla knän en gång böjas. Men det är gotta att vittna om Jesus. Det är
den uppgift Gud kallat mig till.
Allt medan jag skriver, studerar och funderar blir klangen
från Evighetens klockor både ljuvligare och intensivare. Men vad är bättre än
att få skriva om honom som kommer. Verket blir kanske inte färdigt, men vad gör
det då allt redan är fullbordat. Fast tanken är hisnande. En gång, kanske snart
skall jag möta honom jag skriver om.
Så har de forna arbetat, sått och planterat med en glad
förväntan inför mötet med Konungen som kommer. Därför tackar jag Gud för att få
skriva några små rader. Med texten får han då göra vad han vill. Det känns
tryggt så..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar