Förberedelsetider

I en betraktelse jag lyssnade till beskrev pastorn vårt liv som en förberedelsetid. Han gick inte närmare in på hur han tänkte men det var något i det enkla ordet förberedelsetid som berörde mig. Livet är ju fullt av förberedelsetider.

Vi kan ju tänka att vi själva förbereder oss och att Gud förbereder människan. Om det finns en förberedelsetid så finns det också en ”deadline”, en dag då allt är färdigt eller borde vara färdigt.

Aposteln uppmanar människan att försona sig med Gud, alltså att vi tar emot den försoning som Gud berett i Jesus Kristus.

Dagen då människan blir frälst eller dagen då hon fattar frälsningen är en viktig dag i en människas liv, kanske den allra viktigaste. På ett sätt den viktigaste ja, men de dagar Gud ger oss som frälsta är ljusare, skönare för vi får leva de i gemenskap med Jesus.

Tänk att få leva i frid med Gud, i gemenskap med Herren Jesus och delaktig av det eviga livet redan här. Jag gläder mig över klockringningen i den himmelska helgedomen. Fastän ljudet är i fjärran blir klangen ljuvligare och skönare varje nådens dag som Gud ger.

Vi lever i en förberedelsetid förvandlade i, av, och genom mötet och möten med Jesus. Klangen från evighetens klockor vittnar om att vi snart skall få möta honom. Vi skall se honom ansikte mot ansikte. Han vår broder Jesus som förlossat oss från synden, världen och döden skall med starkt basunljud sända sina änglar för att samla hans utvalda från de fyra vädersträcken.

Visst plågas vi ännu av synden. Motståndaren vill inte unna oss den sanna glädjen i Jesus. Men vi får möta honom med Jesu ord. Gå bort ifrån mig du lögnare. Ja vi är frälsta genom Jesu blod. Sångaren uttrycker den kamp som vi har här i världen fastän vi är Jesu vänner med orden:

Under min gråt jag tackar, du ger mig kraft och mod.
Sjunger till dig om glädjen, frälsning i Lammets blod!

Det är helgmålsringning på jorden. Vi får stilla oss en stund. Vi får vila i nåden. Vi får fröjdas över frälsningen. Vi får säga: Amen kom Herre Jesus!

När en gång alla tidens höljen falla
och jag får skåda det jag nu får tro
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro

Då brister själen ut i lovsångsljud
Tack gode Gud, Tack gode Gud!

(klockstapeln vid Rajaseudun kirkko)