torsdag 10 oktober 2019

Visst är det förunderligt

När man någon gång får nåden att inse att allt faktiskt finns skrivet i boken blir knäna mjuka och man förundras.

Jesus sitter på tronen i himlen. Han öppnar boken med de sju sigillen. Tider kommer och går. Människosläktet vandrar liksom vid gränsfloden till Evighetens paradis.

Ibland är man nästan framme, men då får man ta några steg tillbaka och vandringen fortsätter. Sigillen ersätts av basuner och basunerna av vredesskålar.

Jesus sänder ut sina änglar och den ene och den andre blir buren över floden med det brusande vattnet, men in i Kaanans sköna land.

Någonstans i slutet före det sista kapitlet ljuder en märklig basun. Därefter blir det öde och kallt på jorden.

"En dag lyfter tusende vingar
För fjärran långmila färd
Och flyttfågelstrecket sig svingar
Mot himlen, Guds eviga värld"


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar