"Om vännen Jesus med frigjord tunga"

I en Sions sång skriver sångförfattaren: Ej under då om jag nu vill sjunga om vännen Jesus med frigjord tunga.

Jag har möjligheten att nu på morgonen ta några timmar ledigt då det senare i höst blir flera kvällar i arbetets tecken.

Här hemma tickar endast klockan på spisen sitt melodiska tick tick. Igår kväll deltog jag i ett annat möte med kära bröder i tron. Det är gott att få känna Guds ledning. Att få känna att Gud är med och att han också leder mötet.

Jag har skrivit det tidigare i höst. Guds tankar är så mycket högre än våra tankar.

"Mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar,
säger Herren.
Nej, liksom himlen
är högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än
era tankar."

Jag tror så enkelt att Jesus Kristus leder sin församling och Guds rikes arbete över hela jorden. Det finns så mycket i kyrkor och samfund som skymmer Herren Jesus. Det finns så mycket i mig själv som så lätt börjar skymma Frälsaren.

Sångaren fick uppleva då tungan frigjordes. Han fick sjunga den nya sången i svaghet här. Vi människor är svaga men Jesus är stark. Vår tro kan vara svag men på grund av Jesu kraft när den ända hem, den blir saliggörande.

I dessa nejder tillsätts nu en grupp som skall fundera över olika problem som finns då kyrkans ledning allt mera avviker från Guds ord och föraktar hans ord.

Det finns verkliga problem, men för Gud är det inget problem. Inte var det något hinder för Gud att dela röda havets vatten då Israels barn skulle gå igenom.

Men själva fick de gå genom havet. Dock under Guds beskydd. Vi människor har svårt att balansera rätt då Gud vill att vi verkar, men under hans ledning.

Gud förväntar sig trofasthet. Han skapar själv strukturer och möjligheter. Han verkade i och genom apostlarna. Luther var ett redskap i Guds hand.

I dag så bär många av de mest avfallna och sekulariserade kyrkorna just det Lutherska namnet. Problemet med en folkkyrka är att då folket avfaller blir folkkyrkan avfallen. Ändå är det oftast ledarna som går i spetsen för avfallet.

Nog skulle den Lutherska kyrkan i Norden ännu kunna tjäna sin Herre. Gud har ännu i sin godhet upprätthållit en samhällsordning som skulle tillåta det. Men ledarna har gjort och gör allt mera dåraktiga beslut efter varandra.

I Guds händer vilar det ytterst. En reformation och en återgång till Guds ord och Herren Jesus är nödvändig. Hur den ser ut vet endast han.

Både svärdet och mursleven behövs ännu. Guds ords svärd skyddar Guds folk. Mursleven återställer sprickorna i muren. I Jesu blod finns det kraft. Det blodet sammanlänkar och sammanbinder levande stenar.

Ytterst handlar det endast om Jesus. Om trofasthet mot Honom och hans ord. Det bör mycket längre än vardagsänglar och mänskliga ordningar.

Vi får inte glömma att sjunga om Jesus, att prisa hans godhet, att förkunna hans nåd. Det är Kristi kyrkas uppgift.

Gruppen vill jag be för. Det blir ett krävande arbete. Det behövs många förebedjare. Och jag är tacksam över att jag får vara en av dessa förebedjare. Men jag har också lovat att be för biskopen. Att han skulle få sjunga om vännen Jesus med frigjord tunga..

Den sången vill jag så gärna sjunga med allt skapat. För Gud är ingenting omöjligt. Konungar och ledare är som smältande vax i hans händer..