Medan jag låg och halvslumrade tänkte jag på kraften i Guds ord, på kraften i namnet Jesus. Och i drömmen var jag plötsligt på en öde plats. Där bortom allt välgjort fanns ett skogsskifte till salu. Marken bestod mest av magra myrmarker där det inte växte just något.
Folk vallfärdade dit och några frågade min åsikt medan jag satt i bilen där vid vägkanten. Det var en av sommarens sista dagar och det var verkligen en vacker plats. I fjärran syntes också ett glänsande hav.
Ja vad skulle jag svara. Jag visste att snön snart kommer och allt blir öde och kallt. Vägen snöar igen och allt det sköna är borta.
I ordet finns det kraft. I orden om Jesus och hans verk på Golgata. I ordet om att han lever och att han sitter på tronen och att vid hans fötter finns ett glänsande hav, nådens skimrande glashav.
Ett evigt liv med honom finns att köpas. Det erhålls utan penningar och av tro. När vintern och snön kommer finns friden ännu där. Vägen till Jesus snöar inte igen.
Det ordet vill jag skriva om. Jesus vill jag berätta om. Han gav mig liv. Ordet om honom upplivar mig gång på gång.
Jag tror och därför skriver jag. Och tron är en visshet och en förtröstan och insikt om att när människan finner Jesus blir livet fullt av innehåll och mening. Det räcker både sommar och vinter.
Där på det skimrande havet av nåd får själen ro. Det finns kraft i ordet om Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar