Där rättfärdighet bor

I Anden får jag likt Jesu lärjungar jubla när Jesus närmar sig Oljeberget. Han skall än en gång stå med sina fötter där. När den sjunde dagen randas. Då är det fest och jublet stiger högre och högre mot himmelen.

Och vi vet inte riktigt hur allt sker och i vilken ordning de sista löftena fullbordas då Jesus står på Oljeberget. Men i Anden ilar vi mot alltings fullbordan för vi vet att dagen närmar sig.

Och medan jag skriver flyger en skränande fågelflock söderut utanför fönstret. De flyger mot varmare länder. Vi bidar och inväntar nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

En gång kära vänner är vi där, var rättfärdighet bor. Här nere härjar synden och djävulen ryter. Men ingen av dessa mäktiga fiender hotar mera där för både synd och djävul är förvisade bort från Guds ansikte.

Och även den nya människan, den nya skapelsen i Kristus får en ny och förhärligad kropp. Och den åldras inte. Den blir inte trött. Den nöts inte ut. För den är skapad för den långa evigheten, för ett liv med nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

(Den andra dagen avslutades med att en återlöst syskonskara sjöng på vägen till Jerusalem)