Folkbibeln har nu texter kring tacksägelsedagen. Temat är lovsång. Bibeln talar mycket om lovsång. Första gången Bibeln talar om lovsång är när Israels barn hade gått genom röda havet:
"Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. Mirjam sjöng för dem:”Lovsjung Herren,
högt är han upphöjd! Häst och ryttare störtade han i havet.”
Sedan läser vi i krönikeboken: "När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel.
Han samlade Israels alla furstar, så också prästerna och leviterna. De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män. ”Av dessa”, sade han, ”ska 24 000 leda arbetet vid Herrens hus och 6 000 vara förmän och domare, 4 000 ska vara dörrvakter och 4000 ska lovsjunga Herren till de instrument som jag låtit göra för lovsången.”
2. Krönikeboken: David och befälhavarna avskilde Asafs, Hemans och Jedutuns söner till att tjänstgöra som profeter med harpor, lyror och cymbaler. Detta är förteckningen på dem, de män som fick utföra denna tjänst: Av Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner, under ledning av Asaf som profeterade på kungens uppdrag.
Av Jedutun: Jedutuns söner Gedalja, Seri, Jesaja, Shimei, Hashabja och Mattitja, sex till antalet, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun som profeterade med tacksägelsesånger och lovsånger till Herren.
Visst är det en kontrast mellan biblisk lovsång och en del modern lovsång där rötterna ofta ligger i trosrörelsen. Men sång och lovsång har alltid haft en plats i gudstjänstlivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar