En längre tid av vakande

"Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund?" Orden är riktade till Petrus. Jesus hade bett lärjungarna vaka medan han bad i Getsemane.

Petrus, Jakob och Johannes förmådde inte vaka med Jesus i hans kamp i Getsemane. Strax före hade han uppmanat dem att vaka inför hans återkomst.

Men uppmaningen står fast. Under långa tider av avkristning, förföljelse, nöd och i tider av välfärd. I föregående kapitel gav Jesus en liknelse: "Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen."

Jesus lämnade den här jorden efter fullgjort verk. Han lämnade jorden då synden var försonad och han hade uppstått till vår rättfärdighet. Är det inte månne i detta tillstånd som Jesus uppmanar oss att förbliva? Att hålla fast vid det han givit. Att leva i syndernas förlåtelse, i väntan på hans återkomst.

Portvakten skulle vara vaksam. Inget som kunde skada husets invånare fick ske. Inne i huset hade alla sin uppgift. Det gällde att verka tills natten kom. Jesus visste nog att människan behöver sova om natten.

Det är gott att vila medan själen hör den gyllene staden sång.

"Redan i min själ hörs bruset
av den höga stadens sång.
Redan ser min ande ljuset
som mig lyser hem en gång.
Stilla blandar sig min stämma,
o ni saliga, med er.
Snart, min Jesus, är jag hemma.
Pris ske dig som segern ger!