Nebukadnessar, en Guds tjänare

Det är nåd att frisk få vakna till en ny dag. Nebukadnessar levde lycklig och i lugn och ro i sitt palats. Åter fick han en dröm som skrämde honom.

Åter är det Daniel som kan uttyda drömmen. Det fjärde kapitlet är intressant för nu är det Nebukadnessar som berättar.

Daniel förklarar drömmen för kungen "det är du själv, o konung som drömmen handlar om. Du har blivit stor och väldig, din storhet har vuxit och når upp till himlen och ditt välde sträcker sig till jordens ände."

Den Högstes beslut har drabbat min herre kungen: Du ska bli utstött från människorna och bo bland markens djur och äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider ska gå fram över dig, tills du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.

Daniel ger ett råd åt kungen: Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga, om din framgång ska bestå.”

12 månader senare utbrister kungen i sitt högmod:  ”Här är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde med min starka makt, till ära för mitt majestät!”

Och kungen drabbas av sju års galenskap: Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, min blick till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet.

Hans välde är ett evigt välde,hans rike varar från släkte till släkte. Alla som bor på jorden räknas för ingenting, han gör vad han vill med himlens här och med dem som bor på jorden.

Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom:”Vad är det du gör?”

Vid samma tid återfick jag mitt förstånd och jag fick tillbaka min härlighet och glans, till ära för mitt rike.

Kungen fick nåd att vandra i ödmjukhet. Han inser att Gud kan ödmjuka den som vandrar i högmod.

För Kungen var det nåd att hamna under Guds tuktan. Månne det inte blev till hans själs frälsning. Gud är allsmäktig och god!