Att få bo där Jesus bor..

I vårt kristna liv kan vi hamna in i återvändsgränder. Det som menas så väl missförstås eller det som menades så väl blev så fel.

Kan det vara så här? Får det vara så? Jag vet inte, men det är så i Jesu efterföljares liv. Jesus vill att vi skall få bo i den stad där han bor. På jorden, bland våra egna tankar, i vårt eget bristfälliga förstånd, med vår egen begränsade vilja- Där finns ingen varaktig stad.

Visst är det gott! Det finns något annat, ett rum där Jesus är, en boning där han bor.

” Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Ni har glömt den uppmaning ni får som söner: Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär.”

Orden är inte mänskliga ord, de vittnar om hur Jesus leder sina små lamm. På jordiskt språk kallas det tuktan, för Jesu herdestav kan inte beskrivas med jordiska ord. Den är gudomlig. Staven som han leder sina små lamm med, ordet och orden som han ger sina små slagna och rädda lamm. Orden som för Lammen närmare Jesus. Orden som inte skrämmer lammen och driver bort dem utan drar dem till vilokällan med rinnande klart vatten och näring för en törstande själ.

”Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. Ty de uthärdade inte befallningen: Även om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas. Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver. Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod.

Att få bo där Jesus är. Att få bo i det himmelska Jerusalem, den levande Gudens stad här på jorden. Där får den rättfärdige leva av tro, en tro och förtröstan som leder vidare.

” Se till att ni inte avvisar honom (Gud) som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen.  Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka.Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. Ty vår Gud är en förtärande eld.”

Förunderliga ord, men en renande eld. En eld som bränner upp slagget. En eld som stärker den nya skapelsen. En eld som bereder för det eviga livet. En eld som brinner i Guds stad. Ordet, Herren Jesus själv, det levande vattnet, näringen på vägen hem.