I vår tid

"Och det hände vid den tiden." Så läser vi i inledningen av Julevangeliet. 

Paulus skriver om nåden som fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är.

Själv tycker jag att vi lever i en märklig tid. Men även en märklig tid fylls av något. 

I bibelns sista kapitel säger ängeln till Johannes att tiden är nära: "Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig."

Ibland stannar tiden, eller det känns som om den stannar. Predikaren skriver: "Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid."

Han skriver vidare: "Allt har han (Gud) gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden."

Igår nåddes jag av två dödsbud. En äldre kristen kvinna i församlingen, en som liksom uppfyllt definitionen "en andlig moder" i vår församling kallades hem till Gud. 

En medelålders man som jag minns från hembyns skola dog av en sjukdom. 

Själv fick jag fundera över hur vi använder den tid som ges. Att använda tiden rätt är nåd. Jag lämnar sista ordet åt aposteln Petrus och det bibelord som lämnade i mina tankar i helgen:

"Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.

Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. 

Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 

Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. 

Hans är äran och makten i evigheternas evigheter, amen."