I farmors kyrka

 En predikan i Farmors kyrka (11.11.2023)

På begäran har jag tecknat ner innehållet i predikan, utgående från de anteckningar jag gjorde på förhand under en vecka med feber, samt något ur minnet.

”Jag får till först hälsa er alla med Guds nåd och Guds frid. Det är ju Guds nåd att vi nu kvällen före farsdag får samlas här i Kronoby kyrka. Vi får vara tacksamma för att vi får samlas inför Guds eviga ord. Vi är tacksamma över att dörrarna här i Kronoby kyrka är öppna. För det vill vi tacka Kronoby församling.

För mig är det första gången jag besöker Kronoby kyrka, fastän det ändå är här som min farmor fick växa upp och börja känna Jesus. Men via YouTube har jag fått delta i flera gudstjänster här i kyrkan.

Farmor Helga som föddes i Påras dog redan 12 år innan jag föddes, men då farfar också bodde i mitt barndomshem, så fanns farmors tavla över Kronoby kyrka på hedersplatsen, på väggen där i vårt vardagsrum. I barndomshemmet fanns också en annan tavla av farfar och farmor.
(Om Gud tillåter kan jag återkomma till den senare.)

Vi skall tacka och be: Tack käre himmelske Fader för att vi nu inför farsdag får samlas i ditt hus, omkring ditt ord, som dina barn. Tack Fader för att dörren till ditt rike och din himmel står öppen. Tack för att du besöker oss genom ditt ord och tack för att du genom ordet kallar oss allt närmare dig. Nu ber vi Fader att din son, Jesus Kristus ikväll skall få bli förklarad för oss.
Fader förhärliga för oss din son Jesus Kristus som är vägen till dig. Herre förnya vår vilja att vandra på den vägen. Och låt den vägen bli allt kärare för oss alla. I Jesu namn, Amen!

Som predikotext för det här tillfället har jag valt den bibelvers som i kyrkoårskalendern kallas för ”Antifonen.” Och den finner vi i profeten Jeremias boks 29 kapitel, vers 11. Vi läser i Jesu namn: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.”

Vi fick läsa detta korta Guds ord i Jesu namn. Och namnet Jesus beskriver också den framtid och det hopp som Gud vill ge oss. Gud vill ge oss en framtid och ett hopp som är Jesus. En framtid och ett hopp som är i Jesus och hos Honom.

Kära vän, är Jesus din framtid och ditt hopp? Om det är så vill jag lyckönska dig, för då har du ett levande hopp. Igår hade jag via media möjlighet att följa med president Ahtisaaris begravning och jag fäste mig vid biskop Huovinens ord där vid kistan. ”Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen.”

På något vis blev de orden som också är Guds ord så levande för mig. Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen: När vi tror på Jesus har vi verkligen ett levande hopp
Vi har en framtidsdag som räcker bortom den här tidens tvång. En gång skall vi få se Gud och Jesus. Vi skall få se Honom som vi här tror och hoppas på. Och det här hoppet kommer aldrig på skam om vi håller fast vid Jesus. Jesus är både uppståndelsen och livet.

Tror vi detta? Tror vi att den som lever och tror på Jesus aldrig någonsin skall dö. I Johannes evangeliums 11. kapitel läser vi hur Jesus där vid Lasarus grav säger till Marta: ”Den som tror på Jesus skall leva om han än dör.” Och Jesus frågar där av henne: ”Tror du detta?”

Jesus ställer idag samma fråga till dig och mig. Tror du detta?

Den kristna tron är en uppståndelsetro. En död tro tror inte på uppståndelsen. Men även den som saknar tro eller har en död tro skall en gång uppväckas av Jesus. Men om tron dött, om den förnekades här i tiden blir det då för sent.

Men så länge evangelium predikas är det aldrig för sent. Och evangeliet om Jesus Kristus, om hans försoningsdöd, om hans uppståndelse på den tredje dagen: Det ger nytt liv åt en kämpande tro och det skapar tro.

Nu hörde vi i texten att Herren har fridens tankar om oss. Hans tanke är inte att vi skall möta ofärd. Han vill inte att det skall gå illa för oss. Utan Herren vill ge oss en framtid och ett hopp.

I episteltexten som Paul läste hörde vi att Gud vill att alla människor skall bli frälsta. Ja bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Vi vet att Jesus är sanningen. Guds ord är också sanning. Och Guds ord framställer Jesus som vägen, sanningen och livet.

Om episteltexten skulle ha varit en vers längre skulle vi ha hört: Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus.

Kära vänner, kan det bli tydligare. Den kristna tron handlar om hur vi förhåller oss till Jesus. Att vi förstår att vi behöver en frälsare. Att vi tar emot den Frälsning som Gud berett. Namnet Jesus betyder Herrens frälsning. Han Jesus kall frälsa sitt folk från deras synder.

Allting är så klart och uppenbart. Men ändå ser vi inte alltid detta. Det är nåd att få se Jesus.
Den här världens Gud förblindar. Tidsandan förblindar. De egna begären förblindar. Men där Guds ord förkunnas där står Jesus och kallar:

Han kallar milt, men enträget: Följ mig.
Han klappar på människors hjärtan.
Han vill komma in och fira måltid med dig och mig.
Och ge oss sin frid, en framtid och ett hopp.

Ja Jesus är medlaren mellan Gud och människor. Han är dörren till Guds rike. Och Guds vilja är också att vi människor skall leva inne i hans rike.

Temat för söndagen är medborgare i två riken Vi kristna har vårt rätta hemland i det himmelska riket. Det eviga livet hos Gud är vårt livs mål. Men vi har också en viktig uppgift i det världsliga samhället.

I den gammaltestamentliga texten hörde vi:
Så säger Herren Sebaot, Israels Gud,
till alla de som han har låtit föra bort från Jerusalem.
Bygg hus och bo i dem,
plantera trädgårdar och ät deras frukt.
Föröka er i främmande landet och bli inte färre.
Sök den stads bästa dit jag har fört er.
Be för den till Herren.
När det går väl för den, går det också väl för er.

Så har tidigare generationers kristna levat. Man har bett om att kunna leva ett lugnt och stilla liv, ja på allt sätt gudfruktigt och värdigt som aposteln säger. Jag nämnde att vi idag också kan delta i en gudstjänst virtuellt. Det är ju på många sätt till välsignelse.
Men det kristna livet kan vi inte leva enbart virtuellt. Det kristna livet, det liv som Jesus kallar oss till det börjar här i det som vi ofta kallar syndens land: Som en följd av syndafallet får vi ofta äta vårt bröd i vårt anletes svett. Men även det kan vara en gudstjänst för Gudsmannen Mose säger:

Vårt liv varar sjuttio år
eller åttio, om krafterna räcker.
När det är som bäst
är det möda och bekymmer.
Snart är det förbi, vi flyger bort.

Ofta klagar vi över att det är svåra tider. Och visst stämmer det, Men nog har det alltid varit utmanande tider. Men i alla tider får vi söka Guds ledning och förtrösta på honom.

Jag nämnde om Farmor i inledningen Och jag nämnde om en annan tavla, farfars och farmors tavla. Kanske jag till avslutning berättar något om den: Farmor hette Torrkulla som flicka. Hon fick en tjänst som lärarinna i min hemby, på andra sidan sjön i Näs. Där träffade hon Farfar och de två fick gifta sig 1923.

Farfar och farmor fick en tavla som bröllopsgåva här ifrån Kronoby. På den tavlan som ännu hänger på väggen i mitt barndomshem sitter en brud och brudgum i båten.

Jag tänkte alltid som liten att brudparet var farmor och farfar. Herren Jesus står i båten. Den ena handen håller han vid rodret. den andra handen, den välsignande handen håller Jesus över brudparet. Den andra stranden, det himmelska Kanaans sköna strand syns i bakgrunden.

När farmor och farfar hade gift sig måste farfar fara över till Amerika. Pengar behövdes för att lösa ut hemgården. Jag vet inte hur länge farfar hade menat stanna där, men det blev sju år.

Jag har tänkt att hur orkade farmor de sju långa åren ensam med sin lilla flicka. Hur orkade farfar där borta.

Jag vet nog varför:
-  Jesus stod vid rodret.
-  Hans välsignande händer vilade över deras äktenskap även de sju ensamma åren.
Och 1930 fick de sedan fortsätta sitt liv hand i hand. Och under Jesu välsignande händer.

Jag ville nämna om den här tavlan för att lyfta fram vilken bild vi har av Jesus. Må Gud ge oss rätt bild av Jesus: Den bild som Bibeln ger:

- Han är den som burit vår syndaskuld.
- Därför har vi alltid en framtid och ett hopp när vi förtröstar på Honom.

Guds vilja är att vi skall leva nära Jesus, nära medlaren; under hans välsignande händer.
Må ingenting här i världen föra oss bort från Jesus.

Synden behöver inte skilja oss från Gud, fastän den onde kan viska så. Jesus har ju försonat den! Därför får vi bekänna våra synder. Och fly bort från dem till Jesus.

För Jesu skull får vi frimodigt bekänna vår syndaskuld inför Gud. Vi får vända om, bort från synd och otro. Och till Guds förlåtelse i Jesus Kristus

Inför Honom får vi nu också bekänna allt. Allt som tynger, allt som plågar, allt som blev fel...

Och för Jesu Kristi skull får vi dag tro att all synd är förlåten: i Jesu namn och i hans blod.
Tror vi det så har vi det!

Så får vi lämna med blicken fäst på Jesus, under hans välsignade händer. Och vårt liv, vår framtid, vårt hopp. Den finns hos Jesus.

I hans dyrbara namn, Amen!

 

”Jag tror på Gud Fadern, den allsmäktige,

himlens och jordens skapare,

och på Jesus Kristus,

Guds ende Son, vår Herre,

som blev avlad av den heliga Ande,

föddes av jungfru Maria,

led under Pontius Pilatus,

korsfästes, dog och begravdes,

steg ner till dödsriket,

uppstod på tredje dagen från de döda,

steg upp till himlarna,

sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida

och skall komma därifrån

för att döma levande och döda,

och på den heliga Ande,

en helig, allmännelig kyrka,

de heligas gemenskap,

syndernas förlåtelse,

kroppens uppståndelse

och det eviga livet.”