"På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.
Den dagen ska den som är uppe på taket och har sina saker i huset inte gå ner och hämta dem. På samma sätt ska den som är ute på åkern inte återvända hem.
Tänk på Lots hustru! Den som försöker bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det." (Lukas 17)
Idag befann jag mig under arbetsdagen både på åkern och i skogen. Och jag fick äta och dricka. Jag fick räkna och planera och mitt arbetsuppdrag utgick från att man skulle kunna bygga hus och bo i dem. Med andra ord helt vanlig mänsklig verksamhet.
Så här lever vi våra liv under vårt aktiva jordiska liv. Men vi får göra vår jordiska tjänst som Guds folk, ett folk som vet att detta kommer vi inte att göra för evigt.
Gud har förberett något bättre, något helt annorlunda. Evigheten kommer att se annorlunda ut.
Medan jag på kvällen gjorde mat lyssnade jag till en väckelsepredikan. Fokuset var fäst vid det som håller, det som inte lämnar på hälft utan består då himmel och jord förgås.
Predikan talade till mig för jag kände att vi hade en gemensam grund att stå på. Det som Gud gjort, det som han gör och det som han säger i sitt ord.
Här i tiden kan vi få känna gemenskap med varandra då vi möts korta ögonblick på vägen hem. Vi möts i ordet, Guds ord som förenar. Vi möts i vardagen där vi utför våra dagliga sysslor som gäster och främlingar här i världen.
Jesus uppmanar oss att inte se tillbaka, att tänka på Lots hustru, hon som inte visste var hon hörde hemma, var hon hade sin framtid.
I Sodom finns ingen framtid. Den staden kan inte bestå när Människosonen kommer. Det är skönt att ännu i en mycket sen tid få höra väckelsepredikningar, där fokuset är på Guds goda vilja, på de himmelska skatterna.
Gud är god, stor är hans trofasthet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar