"Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen.
Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu.
Och Jesus ropade med hög röst: "Far, i dina händer överlämnar jag min ande."När han hade sagt detta, gav han upp andan."
Med de orden som vi möter i dagens bibelläsning beskriver Lukas Jesu död. Jesu sista dagar i livet var hårda och tunga. Han möter en grymhet och ondska som egentligen är ofattbar. Gud låter all mänsklig ondska, all synd slå mot Jesus. Ja han görs till synd och han dör en brottslings grymma död.
En sådan Gud har vi. En Gud som låtit all ondska slå mot sig. En Gudason som överlämnar sin Ande i sin Faders händer.
De händerna har format den här världen. De händerna har gjort människan av stoft och blåst in livsande i henne.
Nu dör Jesus, Guds ord, Guds enfödde älskade synd för all den synd och ondska som människan genom sitt syndafall drog in i skapelsen.
En stund där vid korset där min Frälsare dör ger mycket, ja den ger allt som behövs här i tiden och inför evigheten.
En tro som är en gåva. En tror som lyfter. En tro som bär. En tro som lyser upp en mörk värld.
En annan vers av Boenhoffer får avrunda resan till Jesu kors:
"När det blir stilla, låt oss höra sången som sjungs av dina barn i evighet, en lovsång från en värld, osynlig för oss. Låt den ge styrka i vår modlöshet!"
Guds barn bär på en sång i sitt hjärta. Den ljuder här i tiden, i nöden och smärtan. Den lyfter uppåt och bär hemåt. Den ljuder i evighet som ett tack och pris till Herren, vår frälsnings Gud..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar