"Vi ber er, bröder, att uppskatta dem som arbetar bland er och leder er i Herren och förmanar er.
Visa dem den största kärlek för det arbete de gör. Håll frid med varandra.
Vi uppmanar er, bröder: förmana de oansvariga, uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga och ha tålamod med alla."
Ordet ovan fick jag tugga idag. Uppskattar vi det ämbete, predikoämbetet som Gud satt mitt i sin församling?
Förmanar vi ännu varandra att inte sluta fred med synden. Ordet vittnar om att synden är dödlig, dess lön är döden, den eviga döden.
Igår kväll lyssnade jag till en riksvensk podd. En ung pastor hade haft tillfälle att bekänna vad han tror åt en man, som var både kommunist och ateist.
Någon dag senare mötte han mannen på nytt. Och nu tillrättavisade kommunisten honom. Hur kan ni vara så tysta med budskapet om att ett liv i otro leder till döden, till helvetets eld, när ni faktiskt tro så?
Är det inte oärligt mot era medmänniskor? Är det inte grymt att inte berätta mera för andra om den insikt ni fått..
Tänk att kommunister och ateister kan uppmuntra Herrens tjänare att hålla fram Sanningen, att inte sätta ljuset under skärpan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar