Bön om den helige Ande

"Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"

Hur ofta ber vi om den helige Ande, att Kristus Jesus skulle få bli förklarat på vårt hjärta?

När jag skriver om den helige Ande utgående från dagens bibelläsning fylls jag av vördnad inför Gud. Han är helig, men vi är syndare.

Förra veckan lyssnade jag till några äldre predikningar och jag noterade den starka betoningen av lydnad mot Guds Ande. 

Är vi lydiga mot den helige Andes röst, mot rösten som manar gott för oss?

I en psalm som vi inte sjunger så ofta numera, psalmen om hur vandraren i längtan söker Guds Jerusalem sjunger vi:

"Jesus, kom och lär mig vaka, giv din bild inom mig liv lär mig lida och försaka och mitt ljus i natten bliv. Dröj ej länge, gör mig värdig att dig följa, när du vill, för att alltid vara när dig och dig evigt höra till."

Jesus gör mig värdig att följa dig. En människa som följer Jesus behöver en värdighet, Guds värdighet för att kunna följa Honom.

Jesus är medlaren mellan Gud och människor. Han frälser sitt folk från deras synder.

Inser vi vilken Herre vi får följa och att han bär vår syndaskuld. Vi får be om att Gud ger oss den helige Ande.

När Gud hör bönen och vi känner hans närvaro blir det en helig stund. Vi grips av förundran. En förundran som den sista versen i vandringspsalmen beskriver:

"Redan i min själ hörs bruset av den höga stadens sång. Redan ser min ande ljuset som mig lyser hem en gång. Stilla blandar sig min stämma, o ni saliga, med er. Snart, min Jesus, är jag hemma. Pris ske dig som segern ger!"

Stilla blandar sig min stämma. Den Helige Andes närvaro fyller oss också med vördnad. Tänk att vi kallas att följa Jesus. Tänk att vi får vandra mot den höga staden.

Tänk att vi i Anden får höra bruset av den höga stadens sång.

Tack gode Gud för denna morgon. Tack för platsen vid Jesu fötter som du berett och bereder. 

Tack för att vi en gång är hemma..