Getternas dom

På domsöndagen talar evangelietexten om hur Jesus vid domen skall skilja människorna från varandra såsom en herde skiljer fåren från getterna.

Vi märker hur både får och getter frågar "när" då domen ges. Vi inser att det handlar om Jesu försoningsverk. Hur förhåller vi oss till det? 

Fåren förtröstar endast på det som Jesus gjort, på Guds nåd i Jesus Kristus.

Getterna däremot har förkastat Jesus försoningsverk. 

De har inte byggt sina liv på den enda grund som håller och nu tvingas de stå inför Guds domstol med sin egen bristfälliga laguppfyllelse. Och egna bristfälliga gärningar räcker inte inför Gud.

Gamle Edwards sång berättar så tydligt och klart vad det handlar om vid domen:

" Världen i Jesus rättfärdig är vorden. Han på sitt hjärta var syndare bar, när på sitt kors mellan himlen och jorden han vår förlossning, vårt skuldoffer var. Skulden där dränktes i blodskällans flöden, syndaregistret vid korset han slog. Domaren led för dödsfångarna döden, Gud är försonad och vi har då nog.

 Kom då, ni fattiga syndare alla, tag nu här dubbelt för varje ert brott! Har vi än alla i Adam måst falla, har dock vår Jesus alltsammans gjort gott. Är det väl rätt att befriade trälar håller sig själva i träldomen kvar? Nej, låt oss hellre som frigjorda själar lova i frihet vår nådige Far!

Mildaste Jesus, min salighetsklippa, jag din förtjänst mig tillägnar som min. Dig vare lov, jag min otro fått slippa, jag står inskriven i himlen som din! Hellre förnekar du dig och din Fader, än att jag nånsin utstruken kan bli. Därför med glädje och fröjd jag nu sjunger: Snaran är sönder och fågeln är fri!"

Jag din förtjänst mig tillägnar som min. Det fick fåren göra. Det får vi idag göra. I frihet, men med glädje får vi tacka och lova vår nådige far.