"Om en kort, liten tid får vi mötas på himmelens strand. Om en kort, liten tid får vi mötas på himmelens strand."
Så sjunger vi i psalmen, sången om det härliga landet ovan skyn.
Vi sjöng den i bönehuset i söndags. Nästan alltid då vi sjunger den, står jag på kyrkbacken i Larsmo, som en 10- årig pojke.
Det är en sensommarkväll i juli och sången ljuder över backen: "Även vi på den ljuvliga strand"
Här i tiden är vi bundna av de jordiska banden, men vår ande är inte bunden. Den är fri. Den är där Jesus är.
Jag tror att det är hälsosamt att någon gång låta banden lätta och genom tron se in i det land där Jesus är.
När vi lösta från jordiska band får vår Frälsare skåda en gång..
Nog är ett jordiskt liv kort jämfört med Evigheten. Vad kan binda oss här i tiden? Vad kan hindra oss från att nå fram till Evighetens strand?
Vi inser att det är synden. Men också orättfärdiga band, att vi låter oss bli bundna av det orättfärdiga, av det som för oss bort från Jesus och hans ord.
Nog visste jag litet om livet, om vad det innebär att vara människa, när jag som tioåring lyssnade till sångens ord medan håret reste sig på armarna.
Men jag visste det viktigaste. Jag visste vart Jesus och vännerna farit. Jag visste om det härliga landet ovan skyn..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar