Mot Uppståndelsens morgon

"Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor."

(Första Korinterbrevet 15:19)

Versen är en del av det kapitel som gårdagens predikan i bönehuset utgick ifrån. Versen är inte heller ryckt ur sitt sammanhang för aposteln lyfter också fram hur en tro kan vara meningslös.

Den bibliska tron sträcker sig alltid bortom tidens tvång. Det hör till trons väsen att den en gång skall få bytas mot åskådan.

Tron bär tills allting fullbordats. Tron bär ända till Uppståndelsens morgon. Aposteln beskriver det i kapitel tretton: 

"men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd."

Hebreerbrevets författare lyfter också fram hur allting fullbordas och fullkomnas på Uppståndelsens morgon: "Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet."