Mannen vid floden Kebar

(14.1.2017)

Prästen Hesekiel befann sig vid floden Kebar. Kebar var en biflod till, eller egentligen ett kanalbygge vid floden Eufrat.

Han hade växt upp i Jerusalem, men blivit bortförd till Babel. I det tolfte året sedan de hade blivit bortförda kom Herrens hand över profeten.

Han profeterade. Strax därefter kom en flykting från Jerusalem och berättade att staden hade fallit.

Men Gud ger också ett löfte. Han skall själv söka upp sina får och ta sig an dem. Han skall rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag (Hesekiel 34:12)

Den rätte herden skall låta dem komma till sitt eget land. På Israels höga berg skall de få sina betesmarker. De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka. De sårade skall jag förbinda och de svaga skall jag stärka.

Herren skall döma mellan får och får. Herren skall låta en Herde uppstå, gemensam för dem alla och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde. Jag, Herren skall vara deras Gud. Min tjänare David (läs Jesus) skall vara furste bland dem.

Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Den ljuvliga profetian fortsätter (kapitel 34 vers 25- 31)

Där i fångenskapen, då budskapet om att Jerusalem fallit gav Gud dessa löften. Löften om Messias. Han som var, är och skall komma. Gud är god!