Sabbatsdag hur skön du är

I en Sions sång sjunger vi: 

"Sabbatsdag hur skön du är, skänkt av Gud du är mig kär". Sången av Joel Blomqvist lyfter fram hur vi då får samlas till bön och sång. 

I en annan sång sjunger vi om hur kyrkans klockor kallar till fridfull helgdagsro.

Nu lyfter också tidningen ÖT på nätet fram ett annat sätt att fira vilodag. Av texten förstår vi att det alternativet också vinner framsteg. Tidningen skriver om tävlingsidrott och fotboll och dessa på söndagen.

Av texten framkommer det att det har varit problematiskt för några, men det är ett övergående fenomen. Jag citerar ÖT: s text:

"Som juniortränare upplevde heller inte NN att träningar och matcher på söndagar vållade några större problem. 

– Det fanns några enstaka fall när man inte fick spela söndag, men det växer bort." Citatet slut.

Så långt ÖT och tränaren. Men vad säger då Guds ord, vad säger Jesus och vad säger Luther om vilodagen? 

- Att betänkligheten för att byta ut  söndagsskolan och Gudstjänsten mot träningar och matcher nog har en grund.

Jesu budskap är att först söka Guds rike och hans rättfärdighet. Då förstår vi att söndagsskolan och Gudstjänsten, sammankomsten går före.

I katekesen läser vi om hur vi på vilodagen främst behöver umgås med ordet: 

"Tredje budet Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

Vad betyder det? Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna hör och lär det." 

Föräldrar, barn och unga mår nog bra av att det finns en dag och någon tidpunkt på den dagen som är helgad för Guds ord, bön och sång. Om detta måste växa bort prioriterar man nog fel.

Trots allt finns det sex dagar i veckan att träna och tävla. Enligt det judiska tankesättet började sabbaten kl 18 på fredagen och avslutades samma tid följande dag på lördagen. De första kristna började fira sabbat på söndagen, den dag då Jesus uppstod.

Hebreerbrevets författare skriver:

"Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste  på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 

Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."