Igår fick jag betrakta altartavlan i Lillkyro kyrka. En altartavla med bild av den korsfäste frälsaren och med en talande text ovanför: Se on täytetty! (Det är fullbordat!).
Evangelisten Johannes skriver: "När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och gav upp andan."
Evangelisten Matteus skriver angående Jesu sista ord innan han dog: "Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan."
I en psalm av Olof Kolmodin sjunger vi i sista versen:
"O Jesus, det blodet som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig!"
Under dagen tänkte jag på Jesu milda kallelse. Jag tänkte på hur han i församlingen står utanför dörren och klappar: "Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."
Denna Jesu milda kärleksfulla kallelse finner vi i Jesu sista brev till församlingarna (Uppenbarelseboken 3).
Jesus talar till människan som i sig själv är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. : "Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig."
Jesu röst, den gode Herdens röst är mild. Jesus själv är tålig och mild när han närmar sig människorna som han älskar. Hans budskap är att allt är fullbordat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar