Tacka Herren, evig är hans nåd

I bibelläsningen möter vi nu kung Josafat. Den andra Krönikeboken beskriver från kapitel 18 framåt hur Gud på ett mäktigt sätt strider för sitt folk.

Kung Josafat uppmanar folket att förtrösta på Herren: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni.”

Josafat mönstrar en märklig här som består av sångare och gick framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ”Tacka Herren, evig är hans nåd.” Och Gud gav en seger.

I slutet av sin regeringstid gick ändå Juda kung Josafat i förbund med Israels kung Ahasja, trots att Ahasja levde ogudaktigt. Det förbundet blev inte till någon välsignelse. 

Har vi då något att lära oss av kung Josafat? Visst. Också idag får vi tacka Herren för hans eviga nåd. Vi kan inte så mycket åt det bedrägliga spel som bedrivs här i världen. 

Men vi får tacka Herren för hans nåd. Den är evig. Vi får be för Nordens folk att Gud ännu skulle ge väckelse och en hunger efter Guds ord.

I dessa dagar fylls Västvärldens länder av märkliga parader. Människor och företag uppmanas att stödja dessa. Vi vill inte gå med. Gud har en annan uppgift åt sitt folk.

Vi får knäppa våra händer och be. Vi får lyfta fram Herren som hitintills har bevarat dem som flyr till honom med sin nöd och brustenhet.

Tacka Herren, evig är hans nåd!