Den levande Gudens tempel

"Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk."

Aposteln Paulus vittnar för korinterna om hur Gud vill bo bland sitt folk. Det här är ett löfte som gäller för kristna utspridda över hela jorden i olika församlingar.

När jag igår var på stormöte med några tusen andra och såg ut över skaran kom det i mina tankar. "Finns det någon i den här skaran som jag inte skulle vilja möta i himlen?"

Om Kristi kärlek får verka och omsluta oss svarar vi nej på en sådan fråga. När Gud får bo bland sitt folk skapar han en gemenskap trots olika traditioner, något olika tolkningar o.s.v.

Gud vill vara vår Gud, din och min Gud och vi skall vara hans folk. Gud har gjort något så att detta kan lyckas. I det första brevet till korinterna skriver han: "Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Där i skogen hade Gud berett en mötesplats, fri från den här världens larm för en del av sin världsvida kyrka.

Jag tänkte på de himmelska mötena där i Evigheten. Gud har nog en plan hur de skall ordnas och firas. Johannes fick se något av detta och han skriver:

" Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis.

Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar."