I nådens tid

Aposteln Paulus skriver till den kristna församlingen i Korint: "Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag."

Uppmaningen är intressant. Det lilla ordet "också" antyder att uppmaningen hör ihop med det som Paulus sagt i kapitel 5.

Där uppmanar Paulus till försoning med Gud. Med fullmakt av Kristus Jesus själv skriver Paulus: "låt försona er med Gud!"

Kristus har utfört ett försoningsverk och det är som vi sjunger i sången: "Mildaste Jesus min salighetsklippa, jag din förtjänst mig tillägnar som min."

Det som vi kallar tro är alltså att ta emot Jesu Kristi försoning. "Gud är försonad och vi har då nog." Otro är alltså att inte tro på det som Jesus gjort. Otro är att inte tro att det gäller mig.

Av orden i kapitel 6 förstår vi att Kristi verk blir människan till nytta när hon tror att det är sant som det predikas. Vi förstår att nåden också har en tid. Nåden är gränslös. Den räcker för all synd, men vi förstår att otron stänger ut människan från nåden.

Det är ett förskräckligt tillstånd att inte vara delaktig av nåden, att genom otro stänga ut sig själv från nåden.

Gud bönhör oss i nådens tid. Han hjälper oss på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden.

Nu är frälsningens dag. Guds ord predikar alltså tro. Det visar på synden och framställer människan som syndig.

Men Gud satte synden på Jesus. Han gjorde sin son till synd i vårt ställe. 

Så får vi alltså tro och leva i nåden. Att leva i Guds nåd är ett härligt tillstånd. Vi får alltså fröjdas på nådens dag..