Petrus andra brev är ett avskedsord från en apostel som snart skall lägga ner vandringsstaven. Vi läser:
"Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla, för ni får en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.
Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. Jag ser det som min plikt att väcka er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält, för jag vet att jag snart ska lägga av mig mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång alltid ska minnas detta."
Petrus mindes nog sina fall. Han insåg att den jordiska kropp han ännu bar endast var likt ett tält, en tillfällig boning. I den himmelska staden, hos Gud, hos Jesus skulle han få en ny och evig kropp. Den insikten gjorde att han vågade möta döden.
Den Jesus som visade sig för honom på förklaringsberget skulle han åter få se. Och då skulle han få bo där med Jesus. Då har han en boning som han själv inte ens behöver bygga. Det som Gud berett i Jesu Kristus.
Altartavlan i Raumo kyrka visar Jesus i himlarymden tillsammans med Mose och Elia. Och är det inte Petrus som sträcker upp sina händer?
Snart skall vi också få se Jesus komma på himmelens skyar. Då får också vi sträcka upp våra händer. Då har det heller ingen betydelse om vi har avsomnat i Herren eller lever i tro på Jesus.
Då börjar det eviga livet. Och vi vet att det är gott..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar