Den goda kampen

I brevet till Timoteus skriver Paulus om den goda kampen. Paulus talar om en kamp i tro och med ett rent samvete. Samtidigt lyfter han fram hur människan kan lida skeppsbrott i tron. Vi förstår då att tron behöver vara grundad på Kristi verk och på Guds ord. Den grunden håller. Det behöver vi inte tvivla på.

Här i världen kan mycket som är gott och sunt i sig själv bli en avgud. Det kommer och tar Guds plats och ordets plats, eller tar så stor roll att det stör eller rentav kväver troslivet.

För den kristne är det livsviktigt och helt avgörande att tron blir bevarad. Paulus själv kunde säga när livets slut närmade sig att han hade fullbordat loppet och bevarat tron.

Tron får sin näring från Kristus och hans ord. Ytterst är det alltså Gud själv som bevarar och upprätthåller tron. Den goda kampen är Guds kamp. Vad lämnar då för människan? Vad blir människans del i den goda kampen?

Att ta vara på ordet. Att hållas kvar i församlingen eller gudstjänstgemenskapen och där få del av sakramenten. Gud hör bön och i bönen umgås vi med honom som är trons upphovsman och fullkomnare. Hebreerbrevets författare skriver:

" När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. 

Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. 

Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden."