I Apostlagärningarnas sjunde kapitel läser vi om Stefanus långa tal innan han stenades. Stefanus börjar med Abraham och han slutar med att vittna om Jesus. Talet om Jesus var mera än vad Stora rådet kunde tåla och Stefanus dödades, men i dödskampen var hans blick stadigt fäst vid Jesus.
Igår lyssnade jag i bilen till delar av Stefanus tal som började med orden:
"Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran, och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig."
När vi lyssnar till Stefanus förstår vi att Abram fick sin kallelse redan medan han bodde i staden Ur i Mesopotamien. Abram var en ättling i tionde släktledet till den rättfärdige Noa.
Men Abram bodde mitt bland avgudadyrkare. Josua vittnar därom: "Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar. Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik."
Herren, Israels Gud hämtade Abram och förde honom till Kanaans land, det land där Jesus skulle födas. När evangelisten Matteus beskriver Jesu släkttavla skriver han:
"Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar