Vid morbrors grav, Guds kallelse står fast

I en psalm sjunger vi om hur Guds kallelse står kvar. Den står kvar i barndomens gryningsår. I ungdomens orosfyllda, löftesrika vår står den fast. Den finns i mognadens bråda sommar och även i höstens och ålderns dar.

Igår kväll besökte vi morbrors grav. Han levde sitt vuxna liv där i garnisionsstaden. Under militärtjänstgörningstiden var hans hem en fristad för många. När de andra pojkarna tillbringade kvällspermissionen på stadens krogar kunde släktens pojkar vika in dit för en prat- och kaffestund.

Han kom på besök då mina studier var avklarade. Han och frun kom till BB då vårt första barn fötts. Det är nu snart 14 år sedan han fick hembud. Herren Gud glömde inte den pojken, som var den förstfödde i sin familj, mammas storebror och buren av många böner och Jesu förbön.

Innan han skulle gå in i Evigheten fick han ännu besök av "himmelska" gäster. På sin dödsbädd fick han höra att synderna var förlåtna i Jesu namn och blod. Talförmågan hade han mist för länge sedan. Men en tår lämnade hans ögon.

Guds ord är inte overksamt. Där på gravgården värmde försommarsolen skönt efter kvällens regn. Min övertygelse är att tron på Jesu försoningsverk förde morbror till vilan i Abrahams sköte och till himlen. Guds ords vittnesbörd är att tron på Guds frälsning i Jesus Kristus bär till himlen.

Guds ord är inte overksamt. Gud är god. Jesus har försonat världens syndaskuld. Ordet vittnar: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd."

Besöket vid morbrors grav var en viktig del av min resa. Där vilar stoftet av älskade släktingar och vänner, som visade stor gästfrihet här på jorden. 

Jag tänker på den himmelska släkten. 

"Jag har hört om den snövita dräkten. Och om glansen av gyllene kronor. Jag har hört om den himmelska släkten. Och en gång, tänk en gång är jag där. Halleluja! Jag fröjdas i anden. Jag kan höra den himmelska sången. Och det sliter i jordiska banden. Ty jag vet, jag skall snart vara där."

I en sång som brukar sjungas vid Guds barns gravläggningar ljuder orden:

"Slumra ljuvt i jordens sköte, dyre broder/syster, sov i frid! Trött av färden lägg dig neder, vila tryggt en liten tid. Ängelns röst, basunens ljud snart skall väcka Jesu brud.

Sädeskornet göms i jorden, gror och spirar upp igen. Stoftet, som här sänks i graven, viges åt förgängelsen, skall, så är vårt fasta hopp, snart på Jesu bud stå opp.

Alla uti Herren döda skall få uppstå innan kort. Vi som lever då förvandlas och med dem sist ilar bort till att möta Brudgummen, Herren uti himmelen."

Här på jorden finns inget högre, inget värdefullare, inget dyrbarare än att genom tron få vara förenad med Herren Jesus. Ta den skatten till dig. Bevara den i ditt hjärta. För den tron bär till himmelen. 

Guds kallelse till himlen genom Jesus Kristus.