"Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset.
På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen."
Det sista stycket i citeringen av en del av Jesu bergspredikan gör nog människan till en syndare. Det där ljuset lyser nog inte riktigt. Men finns det då något i människan som kan lysa. Var kan vi finna Kristusdoften?
Är det inte det att jag behöver Jesus, att världen behöver Jesus som en Frälsare.
Sådan här är jag. Kantstött och sliten, men älskad av Gud för Jesu skull. En syndare får lyfta fram Jesuskortet. En syndare får vittna om Jesus för Jesus säger själv till fariseerna:
"Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Således är det Kristus och behovet av honom som får lysa. Saltet är där att frälsaren behövs. Att världen och människan behöver räddning. Och att den räddningen finns.
Någon har beskrivit Jesus som en livboj som driver på havet. Den människan som griper tag i livbojen sjunker inte. Och Gud kastar ut denna livboj till oss.
Tron på Jesus för till himlen. Tron på Jesus bär här i tiden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar