"När mitt skepp i hamnen glider öppnas ljusa hemmets borg, där jag glömmer jordens strider, all min smärta, nöd och sorg."
"Satamaan kun saapuu laiva, koti taivaan aukeaa. Unohtuu jo tuska, vaiva, taivaan riemu valloittaa."
En Sions sång har några dagar varit i mina tankar och jag har fått gnola på det goda budskapet. En kristens livsresa är ju i Guds goda händer och Jesus själv leder mot himlahamnen.
Igår lät Gud mig få uppleva ett litet annorlunda möte. På bussen från Umeå till hamnen hade jag möjlighet att delta i ett möte med bröder i Herren via "meet". Två bröder i Herren har i tre års tid planerat och organiserat en resa till Israel. Då jag också är anmäld deltog jag i informationsmötet som också innehöll bön.
Kontakten uppehölls under bussresan, vid incheckningen och när båten lämnade hamnen i Umeå. Ute på havet fick vi avsluta med att gemensamt nerkalla Herrens välsignelse.
Om Gud så vill får jag om tre månader fira nattvard vid Trädgårdsgraven, sjunga Sions sånger i det heliga landet och åka båt på Gennesarets sjö. Visst kändes tanken fin när jag satt där på det glittrande havet.
Vi lever ju i märkliga tider och Guds barn får alltid lämna sina planer i Guds goda händer. Men ett är säkert. Gud har kallat oss till det himmelska Kanaan. Tack vare det som Jesus gjorde när han vandrade här i det jordiska Kanaan, det land som han med ed lovat Abrahams efterföljande får vi en gång gå in i ett härligt land.
Satamaan kun saapuu laiva, koti taivaan aukeaa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar