Paradisets flod

I Moseboken läser vi: "Från Eden gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar."

Mose namnger också de fyra huvudgrenarna. Den första hette Gihon. I första kungaboken läser vi om en källa med samma namn. Gihon betyder ”svallande”. I Kidrons dal fanns det alltså en periodisk källa nära foten av tempelberget som hette Gihon.

På tempelberget eller Moria berg byggde Salomo sitt tempel invid källan Gihon. Där hade Herren uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats.

Första Krönikeboken vittnar om hur David där får se Herrens ängel: "David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem."

Vi kan senare läsa om hur Hiskia täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt till Siloamdammen genom en 0,5 km lång tunnel.

Evangelisten Johannes skriver i sitt nionde kapitel om hur Herren Jesus befaller den blindfödde att gå och tvätta sig i dammen Siloam, alltså Gihons vatten: "Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se."

Vi kan inte geografiskt placera var paradiset fanns. Det är inte heller nödvändigt. Men bibeln vittnar om att Jesus öppnar vägen till Paradiset. Endast han kan öppna våra ögon,  så att vi ser vad människan förlorade genom synden. Jesus är det levande vattnet som Gud låter flöda på denna syndens jord.

Jesus visar också den flod som strömmar från Guds och Lammets tron för de sina. Med trons ögon kan vi se den. Där står också livets träd och ingen förbannelse skall mera finnas.

Herre öppna våra ögon så att vi kan se dig, så att vi finner den levande vägen till Evighetens paradis..

(Bilden från Tolvmangrundet i Larsmo)