Inte tänker ni väl också gå?

Ikväll lyssnade jag till en predikan från Luleå. Predikanten talade om människans och folkens besökelsetid. När människan,  när folk förkastar Gud och i högmod tror sig vara visare än Gud, så kommer en tid då Gud låter folken gå.

Den tiden kom för Israels barn. Den tiden har kommit för västvärlden, som Gud kallade genom mäktiga väckelser. Men Predikanten ställde också frågan till sin egen kyrka, till sig själv. Förkastar jag, förkastar vi Guds heliga ord?

Jesus ställde och han ställer ännu en fråga till dig och mig, till våra kyrkor och samfund. "Inte tänker ni väl också gå?"

Johannes vittnar om Jesu fråga i sitt sjätte kapitel: "Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige."

Vi hör inte så ofta predikningar om Guds helighet. Ja inte heller om då Guds helighet och hans nåd möts. Gud är helig. Gud är också full av nåd. Men Gud tvingar ingen.  De som förkastar Honom och hans ord låter han gå. 

En av vår kyrkas nyvalda kvinnliga biskopar, en med väckelsebakgrund intervjuades på trettondagen i Helsingin Sanomat. Hon berättar att det är över trettio år sedan kyrkan fick kvinnliga präster. Hon är förskräckt över att man nu i församlingar kan överväga att ge livsrum åt sådana gudstjänstgemenskaper, där kvinnor inte kan fungera som präster. På finska kallar hon det för "salakavala takapakki"

Med andra ord så skall man inte mera få fira gudstjänst som apostlarna och som kristna har gjort under två tusen år i Finlands Evangelisk Lutherska kyrka. Inte ens i en liten ekonomiskt självbärande grupp där det mesta görs med talkokrafter.

Guds folk kan inte och får inte böja sig för sådan antikristlig tolitarism och maktmissbruk. Gud överger inte sina barn, som vill hålla fast vid hans ordning, hans befallning och ord. I bön får vi vända oss till Honom som är given all makt i himlen och på jorden.

I Moseboken läser vi om hur Gud förhärdade Faraos hjärta. Trots de plågor som Gud lät komma över Faraos hus tillät han inte Israels barn att fira Herrens Gudstjänst. Men Gud satte en gräns för Faraos makt.

Gud hör nog sina barns böner om att få fira Gudstjänst. Hans vägar och tankar kan vi inte till fullo fatta och förstå. Men Gud är trofast. Han hatar stolthet och högmod, men de ödmjuka ger han sin nåd.

Det är ledsamt och tragiskt när människor, kvinnor och män vänder ryggen åt Guds ord. Olydnaden mot Guds ord sprids snabbt och okontrollerat likt corona. Det enda och trygga botemedlet är ändå just Guds eget ord, det som ännu står fast.

Gud är god. Stor är hans trofasthet. I sin nåd frågar han milt och troget: "Inte tänker ni väl också gå?" 

När andra går vidare får Guds barn stanna kvar i ordet..