Luther lyfter i en kortandakt fram det himmelska hoppet, som en drivkraft i den tjänst Gud insatt honom. Frälsningens hjälm är inget mindre än hoppet om och väntan på ett annat liv uppe i himlen. Det är ju på grund av detta hopp som vi tror på Jesus Kristus och genomlider allt för hans skull.
Luther skriver: "Utan frälsningens hjälm skulle vi inte kunna stå emot de slag som måttas mot vårt huvud. Vi ser och känner varje dag hur djävulen och världen ständigt skadar oss.'
Luther skulle inte genomlida allt detta bara för att få något gott här på jorden. Luther nämner hur Paulus säger samma sak då han skriver att om det är bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.
På sitt raka sätt säger reformatorn: "Om så var fallet och om jag själv fick bestämma skulle jag inte vilja stå på predikstolen en enda timme av mitt liv, inte ens om belöningen var att jag skulle få tre länder att härska över."
På Jesu och apostlarnas tid saknade Sadduceerna hopp för evigheten. De trodde inte på uppståndelsen och angrep också häftigt Jesu och apostlarnas undervisning därom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar