Igår kväll satt jag vid köksbordet och läste tidningen Uusi Tie. Jag läste om treenigheten, om hur Gud är en och samtidigt tre personer. Skribenten lyfte fram hur Gud på gamla testamentets tid steg för steg uppenbarade mer och mer av sitt väsen för profeterna.
Hon skrev om Guds besök hos Abraham, den berättelse som så ofta berört mig starkt. Jag fylldes av förundran. På morgonen då jag vaknade och samma tema kom i mina tankar var förundran om möjligt ännu större.
Vi har en Gud, den ende guden som är så helig att inget orent, ingen syndig kan bestå inför honom. Och så uppenbarar han sig för en före detta avgudadyrkare, för Abram som han kallat till gemenskap med sig. Idag uppenbarar han sig för människor, för dig och mig, mitt i vardagen, mitt i den gråa vardagen.
Fader, Son och Helig Ande, himmelens Gud, Israels Gud, hela världens Gud bemödar sig att besöka oss på vår stapplande resa hemåt. Han är vår reskamrat, som genom den Helige Ande tar sig en boning i vårt hjärta. Han är Herren Jesus som genom tron vandrar med oss, före oss. Han är Jesus som möter oss i ordet, den Jesus som själv är Guds ord, genom vilken Gud skapade världen, himmel och jord.
Han skapar nya himlar och en jord där vi skall få bo med honom. Där han ständigt är nära och aldrig döljer sig för sina barn. Han är närvarande i ljuset som strålar på den nya jorden. Ljuset som ersätter sol och måne. Han är den i vars ljus folken får vandra.
Nu får jag återkomma till Guds besök med Abraham i en annan tråd. När Gud genom ordet uppenbarar sig för en syndig människa är det så stort att man för evigt skulle vilja stanna kvar i den försmak av himmelen som han ger oss här nere.
Och ändå är det endast en försmak. När vi där hemma ser honom ansikte mot ansikte räcker inte orden till. Då behövs inga ord för vi är hemma hos Ordet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar