I Mosebokens 23. kapitel beskrivs hur Abraham köper en gravplats i Kanaans land. Sara har dött vid 127 års ålder. Hon dog i Hebron i Kanaans land. Abraham sörjer och säger till landets innevånare: "Jag är en främling och gäst hos er. Ge mig en egen gravplats hos er, så att jag kan begrava min döda.”
Abraham köper marken till ett högt pris, för 400 siklar silver. Summan motsvarar 40 årslöner. När Profeten Jeremia senare under svåra tider köper en åkerplätt betalar han endast sjutton siklar silver, drygt 170 gram, som var värdet för ett par tusen kvadratmeter enligt Mose lag.
Men Abraham betalar vad landets invånare vill ha: "Så överläts Efrons mark i Makpela vid Mamre åt Abraham, hela markstycket, både grottan som fanns där och alla träd runt omkring på området."
Mina tankar går till Jesus som dör utfattig och läggs i den rikes grav. Han dör övergiven av alla men med sin död bereder han en arvslott i himmelens land, en evig plats hos Gud för den som i tro tar emot gåvan.
Priset var högt. Gud betalade med sitt eget liv. Han betalar vad folket krävde. Vi minns vad hans eget folk ropade: Korsfäst! Korsfäst!
Men Jesus uppstår, Gud uppväcker sin son. Genom sin uppståndelse lyfter Jesus in dig och mig, den som tror i det nya landet. Där har vi en ovärderlig gåva. Något som ögat inte sett. Större än vad tanken kan fatta, en plats, en evig fröjdeplats i det himmelska Kanaan.
Med sitt blod befäste Jesus, att det där finns livsrum berett. Där hos Gud i ljus och salighet.
Visst vill vi tacka honom för gåvan han gett. Guds kärlek är så stor. Han är god och trofast..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar