I boken Kristens resa blir Kristen medveten om att han bor i staden Fördärv. Den stad som skall drabbas av undergång. Kristen kunde inte då längre tiga utan öppnade sitt hjärta för sina vänner. Hans tal om den jordiska stadens undergång, ett tal som var grundat på bibelns ord gjorde ändå vännerna bestörta. Men de ville och förmådde inte söka den räddning som Guds ord också vittnade om.
En människas räddning har alltid, i alla tider varit Guds löften om Messias Frälsaren, de löften som Guds folk genom tron är delaktiga i. Även Kristen kommer slutligen fram till målet, det mål som vinns genom tron, den tro som Gud gett. Kristen och Hoppfull ser slutligen Staden, Sions berg, den levande Gudens stad. De får se Jesus sådan han är.
Vid den himmelska porten läser de orden: "Saliga äro de, som två sina kläder, att de må få tillträde till livets träd och genom portarna ingå i staden" Och de går in i sin Herres glädje.
För alla generationer kristna är vandringen stundom mödosam. Men då blicken genom tron är fäst vid Jesus kommer också slutligen den saliga dagen, den eviga dagen på den nya jorden i Guds stad.
Guds ord vittnar om att den jord vi lever på går mot sin undergång. När den dagen kommer vet Gud. Men vårt hopp och vår tro är Herren Jesus. Efter själarnas frälsning följer också uppståndelsens dag som är gemensam för alla Jesu vänner. Därför kan inte Gud upprätthålla den här världen vi ser för evigt. Först när den här jorden går under och viks i hop som en klädnad tågar Guds folk in på den nya jorden med dess nya Jerusalem.
Den sista dagen blir den första och största dagen för Guds folk. Bibeln vittnar om att tiden skall bli förkortad för de utvaldas skull. Därför förlorar vi inte hoppet om än både Anden och tidens tecken vittnar om svåra tider. Jesus går med..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar