Kallelsen

I mina tankar under veckan har varit ett bibelord från Moseboken. Något som vi kan kalla den första kallelsen: "Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig."

Abram var född i staden Ur vid Persiska viken 900 km från Haran. I den stad där han nu befann sig talar Herren till honom. Han får höra om ett land som Gud skall visa honom. Och han beger sig iväg.

Stefanus, den förste martyren antyder att Abram blev kallad redan i Ur. Stefanus vittnar: "Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig. Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor."

Stefanus antyder att Abrams resa hade lämnat på hälft. Man hade stannat på halva vägen. Men så kom den tiden då Gud tog ett stadigt grepp om saken. Och Gud förde Abram till Kanaans land. 

Men vi vet att där bodde han som främling. Han bodde i tält. Hebreerbrevets författare beskriver den längtan som tärde Abram: "I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud."

Här märker vi vad som ytterst var kallelsens slutmål, den himmelska staden vars byggmästare och skapare är Gud. Guds ord beskriver den staden, det nya Jerusalem. Den kommer ner från himlen som Johannes vittnar om:

"Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru." Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis."

Det är alltså inga dåliga tankar som varit i mitt sinne. Guds kallelse, Guds ledning och Guds Jerusalem. Staden där Jesus är. Staden som får sitt ljus från honom. Johannes vittnar: "Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel. Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet."

Färden under Guds ledning fortsätter..