"Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor." Jakob varnar för att förakta den fattige, som Gud utvalt i den här världen till att bli rik i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom.
Jakobs brevs andra kapitel lyfter verkligen fram hur en levande tro på Jesus har följder. Jakob avslutade första kapitlet med att skriva att om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.
Den elaka tungan har i alla tider skapat oro och söndrat i församlingen. Som människor är vi olika. Det finns de som älskar att debattera och raljera. Men Guds rike, himmelriket, platsen där Gud regerar, den kristna församlingen är ett annorlunda rike, ett fridens och nådens rike. Ett rike där barmhärtighet och Guds sinnelag borde vara normen.
Högmod passar inte i Guds rike. Jakob lyfte tidigare fram hur den kristne håller sig obesmittad av världen. När världens ande med elakhet, hårda ord, meningslösa debatter, partisinne, missunnsamhet m.m. tar plats i församlingen blir dess gudstjänst falsk. Ja Jakob talar om en gudstjänst som är ingenting värt.
Jakobs brev är en maning till omvändelse. Det sköna namnet, Jesu namn får inte smädas genom obarmhärtighet och orättfärdighet. Guds barn drar inte heller varandra inför domstolar.
När jag läser Jakobs brev kom de orden som Josef gav sina bröder i mina tankar: Kivens inte på vägen, gräla inte på vägen hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar